hej jag får inte prata.
Lagomt sliten tjej som var uppe aningen för länge igår och låg och tittade på en pojke med smilgropar och klarblåa ögon. Han är tjugo mil ifrån mig och det är tjugo mil för långt borta anser jag. Jag satt hemma i sängen och kollade på skoldatorns skärm, kollade när han skrattade och jag inser att jag faktiskt saknar honom och jag ville bara krypa igenom skärmen och krama om honom. Tillslut somnade jag och imorse vaknade jag och begav mig till sjukan för massa prover där beslutet togs att mina halsmandlar kommer försvinna om några månader. Jag har pratförbud och får inte prata först min röst är någorlunda bra. Nej just nu vill jag bara fara tjugo mil härifrån och stanna där ett bra tag. För visst är det tokigt, men det är så himla underbart.
Kram.
Kommentarer
Emma
DU ÄR INTE ENSAM OM ATT HALSMANDLARNA SKA TAS BORT! :(
Trackback
