höstkänslor.
Det har inte funnits någon som helst vilja, lust eller ork att skriva här på ett himla bra tag. Kanske för att ingenting har hänt, eller för att jag helt enkelt inte haft något vettigt att skriva om. Jag vet inte ens om det är någon som läser här längre, eller om det finns ett intresse av att dela med mig om diverse. Det har blivit höst nu. Sommaren passerade förbi snabbt och var över på ett ögonblick. Har återfunnit kärleken och passionen till Lars Winnerbäck. Han kommer alltid smygandes på hösten när mörkret fallit och löven för det mesta ligger på marken. Det är så varje år. Jag har blivit med lägenhet också. Den väntar på att jag och Andreas ska få flytta in. Världens finaste lägenhet kommer det att vara. Det är mycket känslor som kommer på hösten, har ni tänkt på det? Hur minnen som man trodde glömt ändå lyckas komma tillbaka på något vis? Kanske är det jag som bara håller på att glömma. En gång för alla och gå vidare i livet, hitta min väg att vandra. Det är skumt hur livet har förändrats sen jag tog studenten. Många vänner (om man nu kan kalla de så längre?) har jag ingen kontakt med längre, de som en gång fanns där dygnet runt är just nu bara ett fint minne som jag tänker på ibland. Tänker på fina stunder i midgårdsskolans lokaler. Allting tog som bara slut. Fast det är väl så livet fungerar, man har sin trygghet i 3 år sen hittar man andra att stötta sig på. Jag har tänkt ge skrivandet ett försök igen. Mest för min egna skull.
På återseende.
Kram.
På återseende.
Kram.
lyckliga ögon.
Jag känner mig tom, vet inte ut eller in vad jag egentligen känner om att ta studenten. Det är otydligt och allting känns nästan bara vemodigt. 3 år har gått förbi. 3 år med motgångar, medgångar, lycka, sorg och om 2 veckor dryga kommer jag inte vara en gymnasieelev längre. Det är nu det "riktiga" livet börjar. Det är nu jag egentligen ska bestämma vad jag ska göra av med mitt liv, vad jag ska plugga och arbeta med. Jag är livrädd att inte ha midgård som en trygghet att gå till längre, träffa alla fina människor som jag umgåtts med de senaste åren. Vad kommer egentligen ske? Många av mina absolut finaste och närmaste vänner flyttar ifrån Umeå och det gör ont i hela hjärtat och samtidigt kan jag inte sluta tänka på vad jag åstadkommit de här åren på midgårdsskolan, hur mycket jag utvecklats som person, hur spännade varje dag har varit och hur många nya fina vänner jag fått. Studenten kommer med all säkerhet vara den lyckligaste dagen i mitt liv även om det gör ont att säga förväl till alla vänner i klassen och inse att det är nu alla stora äventyr kommer. Så många minnen, romanser, tjaffs och skratt som skett under gymnasietiden. Det är snart över nu och hur svårt det än kommer bli, vet jag att i framtiden kommer jag kunna titta tillbaka på min tid på Midgårsskolan med lyckliga ögon.
Jag vill vara din kärlek.Allt mitt är ditt.
Jag har letat efter kärlek. Jag har saknat efter kärlek och nu tror jag att jag har hittat kärlek. Eller så är det som så många gånger förut, att allt sedan slutar med ett krossat tonårshjärta. Jag önskar jag kunde ha orken att vara den ultimata flickan för dig. En flicka utan problem och bekymmer, för sanningen är att du förtjänar inte all den här skiten jag utsätter dig för. Alla tårar och alla sår. Du förtjänar det bästa och jag är osäker om jag kan ge dig det där lilla extra. Det gör ont att inse sanningen och det är svårt att inse att jag har haft rätt hela tiden när jag tänkt att "det här är för bra för att vara sant" och att du är för bra för att vara sann. Ibland har jag svårt att tro på dina ord. Kanske för att jag är rädd att bli älskad och rädd för att någon tycker att jag duger. Vi har nog att tänka på känns det som och hur rätt det än känns när jag träffar dig så gör det mig osäker för jag är så rädd att misslyckas och rädd för att göra dig besviken. Jag tror att vi inte ser samma sak på det som händer runt om oss och vad som faktiskt sker mellan oss två. Ett snedsteg och allt kommer ha varit förgäves. Alla sms, alla telefonsamtal om allt och ingenting. Om hemligheterna som sakta kommer fram och om tryggheten vi byggt upp mellan oss. Ibland känns det som om du har någon annan. Någon som är sötare, vackrare, roligare och underbarare. Även om jag vill vara din nummer ett så kommer jag inte orka med att bli mer sårad av någon som betyder mycket för mig. Det börjar göra för ont. Minns så väl första gången vi träffades och hur allting stannade upp och hur underbart allting kändes för några sekunder. Minns när du tog min hand i din och när jag fick somna vid din sida första gången. Lyckan som spred sig i hela kroppen och som nu håller på att försvinna och förvandla till olycka. Du vet vad jag sagt och du vet hur jag känner. Jag hoppas du känner samma sak och att du en dag blir min. Även om det känns som om det aldrig kommer gå så är det allt jag tänker på just nu. Tanken att få vara din.
Jag vill vara din kärlek. Allt mitt är ditt. Du är så långt bort just nu och jag vill ha kvar känslan att allt som är kärlek är du.
