---

Jag känner mig tom, vet inte ut eller in vad jag egentligen känner om att ta studenten. Det är otydligt och allting känns nästan bara vemodigt. 3 år har gått förbi. 3 år med motgångar, medgångar, lycka, sorg och om 2 veckor dryga kommer jag inte vara en gymnasieelev längre. Det är nu det "riktiga" livet börjar. Det är nu jag egentligen ska bestämma vad jag ska göra av med mitt liv, vad jag ska plugga och arbeta med. Jag är livrädd att inte ha midgård som en trygghet att gå till längre, träffa alla fina människor som jag umgåtts med de senaste åren. Vad kommer egentligen ske? Många av mina absolut finaste och närmaste vänner flyttar ifrån Umeå och det gör ont i hela hjärtat och samtidigt kan jag inte sluta tänka på vad jag åstadkommit de här åren på midgårdsskolan, hur mycket jag utvecklats som person, hur spännade varje dag har varit och hur många nya fina vänner jag fått. Studenten kommer med all säkerhet vara den lyckligaste dagen i mitt liv även om det gör ont att säga förväl till alla vänner i klassen och inse att det är nu alla stora äventyr kommer. Så många minnen, romanser, tjaffs och skratt som skett under gymnasietiden. Det är snart över nu och hur svårt det än kommer bli, vet jag att i framtiden kommer jag kunna titta tillbaka på min tid på Midgårsskolan med lyckliga ögon.