Det har inte funnits någon som helst vilja, lust eller ork att skriva här på ett himla bra tag. Kanske för att ingenting har hänt, eller för att jag helt enkelt inte haft något vettigt att skriva om. Jag vet inte ens om det är någon som läser här längre, eller om det finns ett intresse av att dela med mig om diverse. Det har blivit höst nu. Sommaren passerade förbi snabbt och var över på ett ögonblick. Har återfunnit kärleken och passionen till Lars Winnerbäck. Han kommer alltid smygandes på hösten när mörkret fallit och löven för det mesta ligger på marken. Det är så varje år. Jag har blivit med lägenhet också. Den väntar på att jag och Andreas ska få flytta in. Världens finaste lägenhet kommer det att vara. Det är mycket känslor som kommer på hösten, har ni tänkt på det? Hur minnen som man trodde glömt ändå lyckas komma tillbaka på något vis? Kanske är det jag som bara håller på att glömma. En gång för alla och gå vidare i livet, hitta min väg att vandra. Det är skumt hur livet har förändrats sen jag tog studenten. Många vänner (om man nu kan kalla de så längre?) har jag ingen kontakt med längre, de som en gång fanns där dygnet runt är just nu bara ett fint minne som jag tänker på ibland. Tänker på fina stunder i midgårdsskolans lokaler. Allting tog som bara slut. Fast det är väl så livet fungerar, man har sin trygghet i 3 år sen hittar man andra att stötta sig på. Jag har tänkt ge skrivandet ett försök igen. Mest för min egna skull.
På återseende.
Kram.