ibland är det så svårt. Så svårt att bli älskad eller så svårt att bara duga och bli accepterad för den man faktiskt är. Jag undrar så många gånger varför du av alla människor håller min hand hårt och vandrar genom staden och visar att jag på något sätt och vis ändå är din och att ingen ska göra mig illa. Det är tryggt att gå hand i hand genom staden med dig. Det är fint och det gör mig glad för du är så bra och allting stannar liksom bara upp när du tar på mig och får hela mig att skratta och pirra och ja ni vet ju hur det är. Känslan av att man tror att man är kär och på något vis tillhör en så fin pojke att man vill visa det för hela världen.