2011-07-11
Då var man där igen. Stället jag fruktat för den senaste tiden. Jag vet att jag gav upp hoppet rätt tidigt om att få sova med dig jämt och ständigt. Så många gåner jag försökte få hit dig så jag kunde få se dig sova på mina kuddar. Vi har nog varit ifrån varandra för mycket skulle jag tro för att kunna hitta tillbaka till det lilla vi delade en gång. Det kanske är lika svårt för dig som det är för mig? Kanske saknar du mig om nätterna och önskar att du fick slå till mig lätt så jag slutar snarka? Antagligen inte. Fast man får kanske hoppas? Jag vet inte vad som blev fel egentligen. Vi var väl för olika i längden. Egentligen orkar jag inte bry mig om dig, men eftersom vi delat så mycket och ingenting gör det på någotvis ont. Tankarna flyger omkring i huvudet ikväll, Det har inte gått länge sen du försvann men det känns som en evighet. Jag minns hur jag märkte att något inte stämde längre. Minns hur jag kunde se när du varit hos någon annan. Hur vi pratade om hur allt skulle bli och att vi tillslut avslutade det lilla vi haft. Ensamheten har sakta smygit sig på. När jag sov hos dig första gången minns jag hur jag tänkte att jag inte var den första tjejen som sov vid din sida. Den luktade en svag söt parfym men jag brydde mig inte. För jag var hos dig. Ensam i din säng med dig. Kanske var det jag som förstörde. Eller så var det du. Vad som än hände är jag glad att du var en del i mitt liv. Jag vill inte ge upp tanken på att du en dag kommer vara mig nära igen. Andas tungt i min nacke och hålla min hand om nätterna. Vill inte ge upp tanken på att vakna helt intrasslad i dig på morgonen och sedan få en lätt kyss på min skuldra. Du är mer än du tror, Mer än du någonsin kommer kunna ana. Du verkar så kall på ytan, som om du har ett hårt skal runt om dig. Jag har sett den fina mjuka killen som finns där under. Den fina killen som bara få får chansen att se. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Du är för långt borta för att jag ska kunna visa hur det känns. För långt borta för att jag ska kunna kyssa dig och få dig att inse. Mitt hjärta gör ont. Ensamheten ekar i rummet och min kropp saknar att känna din om nätterna. För många dagar har gått för att kunna förlåta tror jag. För många olikheter mellan oss. För mycket helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
