Det var som ett annat liv. Du var den jag ständigt ville stå brevid, du höll mitt hjärta så hårt att jag gav upp så många saker för din skull. Månader vart till år och plötsligt var det inte lika enkelt som det i början var. Vi skulle hålla hand tills våra skelett förvandlades till damm, Jag trodde vi låg mellan himmel och jord. Det som är nu, vad är det? Jag håller avstånd ifrån dig. Så van att alltid bråka nätterna långa. Jag har sett för mycket, levt i en lögn. Dina blickar bränner hål i min själ och hjärtat säger stopp.  Mina tankar kommer inte vända. Brinna brunnit brann, Erfarenhet.  Minnena lever kvar och en gång är ändå ingen gång. Ingen av oss står i tårar längre. Vi har nya som fångar oss nu. Vi fryser ut varandra. Det som en gång varit, finns plötsligt inte längre kvar.