The heart in all that matters.

Jag är less på falska förhoppningar, less på att ständigt få något att tro på som sedan raseras. Känner att det är dags att få vara glad och lycklig varje dag och bara få skratta och leva. Förstår inte varför det ska vara så svårt och varför man gör det så komplicerat från första början. Det är väl bara så att du är för bra för att vara sann och att det inte var meningen att vi skulle hitta varandra eller något i den stilen. Känner mig bara allmänt förvirrad och jag önskar du kunde se mig för den jag var och älska min personlighet och känna den där saknaden fast vi är i samma rum och jag önskar att jag kunde få din värld att stanna. Dock är det inte så och frågan är väl om det någonsin kommer kunna utvecklas som jag vill. Du får mig att må så himla bra och du får hela min själ att skratta. Jag minns inte sist jag mådde så här bra och sist jag kunde sova en hel natt utan att vakna eller ha svårt att sova. Innerst inne vet jag att det är tack vare dig jag mår som jag mår idag, men du verkar vara inne på ett helt annat spår. Varför skulle vi göra det så komplicerat och inte bara vara och ligga och lyssna på bra musik och prata om livet som vi gjort så många gånger? Känner mig halvt vilsen igår och det är så stor skillnad från igår då jag knappt kunde andas för att jag sprudlade av lycka och glädje. Även om det var mindre än tjugofyra timmar sedan känns det som en evighet igen. Du får min värld att stanna och du får min själ att le. Kan vi bara vara vi och ligga stilla med ljus som brinner och lyssna på fina covers och dela hemligheter.

Det är ju då det är som bäst och det är då vi är som bäst.

sv: men tack sötis! :D

<3